Moi

Ibland undrar jag själv hur jag orkar med allt. Måste vara känslolös eller bara bra på att bearbeta, förtränga? Är förövrigt trött på att inte kunna vara med den jag vill och att det ska vara tio mil ifrån oss så att vi inte ens kan ses när båda har lediga kvällar. Gör man sånt i vanliga förhållanden? Eller att det alltid är stressigt och massa saker som ska hinnas göras och träffas en massa när man väl ses. Lite ro vore inte helt fel, trött på helspänn. Nu får man väl någon kommentar om att här var man deppig eller dylikt, kanske det, men tycker det är lite min tur att klaga även om det här nog inte kommer att bli en smaskig ”hej jag blottar också mina innersta tankar för Sverige blogg”, sen när är alla små stjärnor? Har kommit på att jag måste börja skratta och le mer, med tanke på hälsan och framtiden, 1. Magmuskler 2. Man får finare rynkor när man blir äldre 3. Bra för hjärtmuskeln osv. Smajl