Moi

Över, slut, förbi, finito. Men vilken lyckans dag!! Den går faktiskt inte att beskriva i ord, bokstäverna räcker inte till den här gången. Fast det går att nämna en del men det kan aldrig bli tillräckligt för att förstå helt.

Inte någon gång till kommer jag ta min cykel för att parkera den på gruset, inte i cykelstället för att vinna tid till lektionen. Men det är långtifrån skolan man kommer sakna. Igår försvann det folk man träffat och möjligen aldrig med kommer återse för hela livet, läskig känsla och tanke. Å andra sidan är det som sagt nu livet börjar på riktigt och jag är riktigt taggad vilket inleddes på livets bästa flak någonsin. Stämningen var på topp, svett rann och champagnen var över hela klänningen och tiden bara rann iväg.

Mottagningen var rörande. Fick alltför mycket fina saker och de hade till och med gjort sånghäfte och egna låtar till mig. Maten var underbar och jag hade svårt att slita mig innan det blev röj med vänner.

Nu är peppen Paris och imorgon ska jag nog ner på stan och fixa lite små saker inför trippen. Tanken är att resan ska få mig pepp på det franska språket igen. Har tappat alldeles för mycket.