Moi

Ta min hand eller låt bara bli
Mindre kan ingen göra, mera kan ingen göra
Se mig se mig eller låt bara bli
Mindre kan ingen göra, mera kan ingen göra
Överallt

Visst har ni färgat era ögon ändrat läpparna med kniv
Hur kan du va så skuren skalad och ändå va vid liv

Ta min hand eller låt bara bli
Mindre kan ingen göra, mera kan ingen göra
Se mig se mig eller låt bara bli
Mindre kan ingen göra, mera kan ingen göra

Det är knarka Kent och tanka ner Thåström låtar som gäller för jag har bokat biljetter på impuls till deras spelning på Zinkensdamms ip på lördag. Har även tvingat med mig pojken min och jag anar väl att han inte direkt avgudar Kent. Men jag tänkte mig sol och picknick innan på lördag också, ja han har faktiskt ingenting att säga till om märker jag. Tänkte att han kan bjuda på jordgubbar och vin också. Nej nu driver jag, han är ingen toffel och jag är ingen som styr folk, men en tripp till Stockholm är ju aldrig fel, inte två stycken samma vecka heller som det blir nu då!

Självfallet är jag på dåligt humör och måste få ut lite skit ur skallen när jag väl skriver. Men nu har det bara gått nio dagar sen pappa lagade punkteringen på min cykel och nu fick jag precis släpa hem den från stan för att jag hade punka igen. Cykeln är en av de få saker som jag inte klarar mig utan, mår dåligt när jag inte kan ta mig överallt med min cykel. Plus att jag behöver den när jag börjar jobba på måndag.

Andra negativa att få ut ur huvudet: det känns som att det kryper fästingar över hela kroppen sjukt obehagligt. Plus att vi såg en massa fästingar häromdan, därav känslan antar jag.

Såg en liten gubbe som letade PET-flaskor på vägen hem från stan med cykeln och jag fick nästan tårar i ögonen, det borde inte få finnas folk som går ut i natten för att leta burkar och flaskor. Plus att jag hade 3-kronors pantflaskor i min väska som jag inte vågade ge honom.

Min bror har varit ensam hemma i fyra dagar vilket gör att köket luktar apa. Plus att jag ska ha middag för lite vänner imorgon vilket innebär att jag ska röja undan hans skit.

Nej fy, imorgon ska jag skriva ett jättepositivt inlägg om bland annat min mysiga dag med Anna och vår tälttripp häromdagen, allt detta jag skrev idag är ju bara trams.

Jag hatar det här teckensnittet kan någon hjälpa mig att byta det, tack?
Dagen har bestått av att besöka Uppsalas stadskärna för shopping inför Paris. Fick med mig duschkräm, hårsnoddar, solkräm, strumpor, linsvätska, bara tråkiga saker, 400 spänn upp i rök! Men dagen lystes upp av att träffa Anna Malin och prata lite vid ån med minimorötter och vatten. Vägen hem bestod av en stekhet promenad men min cykel är ju nu mera punkterad av min jädra bror, alltid något som inte funkar när han varit i närheten. Men min söta pappa har lovat att laga punkteringen när jag är i Paris. Stackarn får skit för det andra gör. Fick även en bok om Paris av farsgubben, ibland är han för snäll.

Hoppas gossen har det bra på festivalen och inte drunknar i lera eller kläms ihjäl under en konsert. Han är inte riktigt lika bra som mig på att skicka ”fyllesms” under festivaler. Känns inte som vi kommer hinna ses imorgon, han har åkt bil hela dagen och jag ska åka sju på morgonen dagen efter är liksom uppgjort att inte bli av. Plus att de kanske inte ens ska förbi Uppsala. Har nog aldrig någonsin träffat honom mer än tre dagar i sträck efter ett helt år tillsammans. Lite galet, undrar om vi skulle orka med varandra under längre perioder. Men det tvivlar jag inte ett skvatt på. Fast lite tokigt ändå det där om man tänker efter. En till tokig sak är att nu har hela min släkt träffat hans syster och föräldrar men släkten har inte träffat Erik!

Kvällen är lugn, jag kan inte fastna vid teven och Internet är så jävla segt så det blir mest stirra på skärmen och byta låt hela tiden. Dessa tillfällen man skulle passa på att vara lite kreativ och teckna eller läsa en bok eller ut och springa men jag orkar aldrig lyfta på mitt feta arsle. Men jag blir å andra sidan bäst på låttexter.

Morgondagen kommer nog bestå av att leta efter de perfekta hörlurarna till min iPod och köpa presenter till familjen i Paris och självfallet packa! Förhoppningsvis pussa den jag gillar bäst, men chanserna verkar vara rätt små för just det!

spend the summer with me

Över, slut, förbi, finito. Men vilken lyckans dag!! Den går faktiskt inte att beskriva i ord, bokstäverna räcker inte till den här gången. Fast det går att nämna en del men det kan aldrig bli tillräckligt för att förstå helt.

Inte någon gång till kommer jag ta min cykel för att parkera den på gruset, inte i cykelstället för att vinna tid till lektionen. Men det är långtifrån skolan man kommer sakna. Igår försvann det folk man träffat och möjligen aldrig med kommer återse för hela livet, läskig känsla och tanke. Å andra sidan är det som sagt nu livet börjar på riktigt och jag är riktigt taggad vilket inleddes på livets bästa flak någonsin. Stämningen var på topp, svett rann och champagnen var över hela klänningen och tiden bara rann iväg.

Mottagningen var rörande. Fick alltför mycket fina saker och de hade till och med gjort sånghäfte och egna låtar till mig. Maten var underbar och jag hade svårt att slita mig innan det blev röj med vänner.

Nu är peppen Paris och imorgon ska jag nog ner på stan och fixa lite små saker inför trippen. Tanken är att resan ska få mig pepp på det franska språket igen. Har tappat alldeles för mycket.
 

Nu är dagen som jag alltid fått lite tårar i ögonen när jag tänkt på den (äntligen?) här..

Sitter här i mina sprillans kritvita underkläder och undrar varför jag gick upp så fasligt tidigt. Allt var ju redan planerat in i minsta detalj. Tror aldrig att jag varit så pass förberedd men ändå helt totalt lost inför en dag. Har laddat upp med skavsårsplåster, endagslinser, ja bara nya kläder, nagellack osv osv. Det ända som fattas är ordentlig sömn, men den får man väl ta igen vid ett senare tillfälle! Och igår fick jag ett sånt därt plastigt engångsförkläde till min klänning av pappa, haha stackarn har tänkt på allt. Hoppas han har en skylt också! Hursomhelst det är lite som ett barn på julafton varning hos mig idag men det kan jag faktiskt vara värd!!

Dock en katastrof om Sofia inte kommer vara med! Studenten kommer inte bli samma sak utan dig! Men vi får fira med dig en annan dag om fallet så måste vara!

Jag drar alltid ner nya vattenglas, tar ett nytt, dricker en klunk ställer ifrån mig glaset och går därifrån medan jag fortfarande är törstig. Glömmer bort glaset så jag tar ett nytt som jag gör samma sak med. Okej, det kanske är en anledning till att vi har mycket disk rätt ofta.

Just nu är det som om det är en slags spänning över hela ens värld innan studenten. En bubbla som bara går att vänta på att spricka. Den fylls med planering, matlagning och förväntningar samtidigt som en stor nervositet och ångest genomsyrar hela stämningen. Det känns som att det är alldeles för mycket strålkastare på att man bara ska ta studenten. Hur ska det kunna bli ens livs häftigaste dag om allting redan är planerat i minsta detalj. Tror snarare att den blir jävligt bra men kanske inte den häftigaste, för den är alldeles för välplanerad men oj det är klart att det kommer vara STORT!

Nu ska jag plocka undan lite i rummet för imorgon blir det panikshoppa tjaffs på stan och baka två matpajer till alla gäster! Långt ifrån all mat det ryktas om att moster och lillemor håller på att fixa. De som fixar steken som man brukar säga! Lite ära åt dem här på bloggen är de välförtjänta!

Efter två kvällars skivröj vaknade jag med att jag hade raklödder på tandborsten, katastrofalt snuskigt, tandborsten hade lutat mot Eriks raklödderflaska så det var verkligen inte med flit, även om det efter två utekvällar hade kunnat vara mycket möjligt. Smaken var precis som lukten: gubbe.

Första skivan var parallellklassens och jag kan inte säga annat att jag hade himla trevligt, framförallt på förfesten och på bj var det fullsatt och jag gillade verkligen läget då många av ens kära var där. Finns mycket att säga om hur många lärare som var där, hur vi dansade och hur vi bara älskade livet för en stund då vi dagen därpå fick se bilderna och upptäckte att fan vi var ju faktiskt så coola som vi kände oss. Liksom lyckat.

Sen lite skola, sallad och bågskytte på det så var vi fit for fight igen.

För igår var det Eriks kompis skiva på Göteborgs och jag hade det väldigt trevligt den kvällen också även om man knappt kände en enda kotte. Kanske det som gjorde kvällen så lyckad. Och Eriks vänner må vara galna som han varnat men jag gillare, hellre lite små sjuka än stela och tråkiga!

Ikväll är all energi slut. Så det är dags att vila upp sig inför dagen som man påstås komma ihåg hela ens liv och schemat är inte helt fullspäckat så lite återhämtning hoppas jag på. Även om en HEL del saker måste fixas innan torsdag om man säger så!

Inte en enda riktigt gymnasielektion att gå på i hela mitt liv! Älskart!
Hade sista lektionen idag, bågskytte, lite kul, roligast var att två av mina pilar försvann spårlöst. Busigt bus att inte leta reda på dem. Sen förövrigt så har jag äntligen något att göra i sommar så ni måste komma till delikatessen på coop forum i sommar :D

PUSS ikväll blir det göteborgs nation / orange för att fira att man bland annat fått jobb..
men först tupplur och middag tack

Det var meningen att det skulle komma upp en rad fina bilder i förra inlägget men så blev det dessvärre inte när min dator helt plötsligt kollapsade totalt. Har blivit bortskämd med att jag tror att datorn inte kan däcka helt plötsligt men det kunde den visst. Kommer kanske lite bilder snart på när jag får mina första firrar.

Sitter och nostalgilyssnar på billie the vision & the dancers och det är nu lite mer än ett år sedan deras senaste skiva kom ut och alltså lite mer än ett år sen dagen då lägenheten brann och jag fikade med Erik för första gången. Kanske en av mina bästa och värsta dagar på samma dag. Men nu är lägenheten nästan helt återställd och den lilla katastrofen kan inte jämföras med att förlora någon man verkligen älskar. Det är nog förresten långt ifrån min värsta dag men en av de ”ovanliga” händelserna i mitt liv.

På senaste tiden har många av mina tankar gått till hur orättvist livet är. En del som är uppemot 60 årsåldern och har fortfarande sina föräldrar eller någon av dem i liv. Jag blir lite smått chockad och tror inte att sånt är möjligt. Har hört folk prata om att ”oj hoppsan minsann hon blev ju bara 63” och hit och dit och det smärtar och jag får hjärtsnörp när jag tänker på att det är 20 år mer än vad du fick i livet och jag vet att jag försöker leva efter hellre ett kort och lyckligt liv än ett långt och outhärdligt. Men det är inte rättvist och du hade en miljon saker till att uppleva som du skulle kunna få berätta för dina barnbarn. Jag vill bara slita och rycka när jag tänker på det. Varje dag finns det saker som jag vill visa och berätta för dig men det går inte, det är för sent. Jag kommer aldrig få skratta med dig. Aldrig att känna lukten av dig. Aldrig se dig komma hem från bussen på andra sidan gatan även om hoppet fortfarande finns kvar att du dyker upp. Aldrig få se dig sticka ut och jogga. Aldrig få en god natt puss. Det som skrämmer mig är inte att du är borta. Rädslan ligger i att minnena börjar blekna och jag minns knappt din röst, ditt skratt, din lukt hela barndomen är som en diffus film jag inte kikat på år och dar. För så länge minnena finns är du fortfarande vid liv och ingen kan förstöra det. Men förstår ändå inte hur folk kan påstå att saker aldrig är för sent. Man har bara ett liv och det är ingen som bestämmer hur kort just ditt liv blir. Eller jo man kan ju påverka genom att sköta hälsan och så visst, men det är uppenbarligen inte alltid det hjälper heller.

Now all my friends are here and my boyfriend sitting next to me. All my friends are and I cannot sit still. I want to dance with you. I want to sing with you. I want to talk to you.

God natt

Det har gått ett tag sen man knappade på tangentbordet (en hel datorfri vecka) nu och jag har minst sagt haft fullt upp. Jag förstår om mina kära läsare har saknat mina kloka ord och vitsar. Ingen ironi i det nej nej. Men för att vara seriös ska jag göra en lång hisoria en gnutta kortare.

Sen jag skrev senast i tisdags har jag hunnit med att vara på anställningsintervju, dansa tills tårna smärtat, konstutställning på nationalmuseet, picknick, rycka strömming (förövrigt min första fiskfångst i hela mitt liv) bara för att nämna några små saker sådär i inledningen.

Men det hela började med att jag och Lotta tog en tripp till affären för att köpa blekning till mitt hår en solning på det och när färgen började verka var hårbottens sveda ett faktum. Men jag bet ihop och det är bara en aning gul nyans som ska bort efter lite silverschampo. Lotta prövade sin nya locktång och jag höll mig kvar bra sent innan håret var helt torrt och en aning tunnare men med en toppen jämn färg ända in i hårbotten.

Dagen efter i torsdags, upptäckte både Lotta och jag att vi inte gav sömnen den bästa starten framförallt ett moln av kemikaler runt skallen gjorde det svårt att sova. Men det här var dagen med stort D. 22 maj, årets vågigaste och bubbligaste skiva ägde rum och jag kan inte vara annat än nöjd. Middagen var över förväntan och vi sjöng och skrattade och tårarna var alldeles bakom hörnet. Alla lärare höll tal, klasskamrater spexade, Sofia höll tal (då tårarna var nära), jag och Maja gick upp och sa några (o)kloka ord. "Klassens" delades ut och alla motiveringar var klockrena. Alla dansade och var glada. Om den här kvällen går det att säga många galna saker men jag tror det räcker med att den avslutades med en mosbricka på Statoil och att vårt tema Marint var strålande!

Morgonen där på skulle hela klassen åka till Stockholm och jag mådde förvånansvärt bra med tanke på drickan kvällen innan. Men jag kanske överskattade min dagsform lite då tröttheten och hungern kom var det inte världens roligaste Malin som gick runt som en zombie i stan. Full rulle var det såklart, katedralskolan ser till att deras elever inte latar sig. Först en rask promenad till franska institutet för att höra bla bla franska.  Sen en snabburgare på donken för hela klassen var ju bakis innan vi besökte nationalmuseets utställning med Henri-Toulouse Lautrec. Efter utställningen som förövrigt var bra så drog hela packet till humlegården för att slå upp fetaste picknicken. Tanken var att vi skulle säga något om de här tre åren men de var väl inte sådär jättelyckat. Sen var det dansföreställning på dansens hus men jag skippade den för att åka till Öregrund och möta upp Erik som muckat!!! Tanken var att jag skulle till någon studentskiva där så Anna följde med på bussen men de släppte inte in folk utan biljett så jag och Erik åkte hem och sov. Morgonen därpå hjälpte vi Eriks pappa, eller ja jag var inte så mycket till hjälp, att få ner båten i sjön. För att åka en liten tripp. På kvällen kikade vi förbi Ellens arton årskalas, men jag och Erik kände oss lite för nyktra och som vi sa efter man börjar fan bli lite gammal. Men vi roade oss själva på busshållsplatsen och åkte moppe runt i Öregrund till klipporna i väntan på bussen.

Söndagen sov vi rätt länge hade ju varit ute och roat oss hehe. Ända tills Eriks mamma undrade om vi ville följa med och fiska strömming och vi var snabba upp ur sängen för att följa med. Fick 9 små firrar av 11 till katterna blire, försökte inte så länge men mysigt var det. Kände mig som en riktigt stadsbo när jag inte visste hur man rycker strömming och plus att det var min första fisk nånsin. Men man kände sig som ett litet barn på julafton, mysi gt var det.

Tog mig till skolan för att ha idrott B (behöver inte ens läsa den kursen egentligen men tror jag gör det som någon ersättning för att jag inte håller på med innebandy längre).  Vi spelade blixtboll och övade på vår balans, inte ofta man tänker på att även den behöver tränas! 

+ PLUS med idrott B:

+ Folk är engagerade och det blir ett riktigt bra spel om man har t.ex. matcher.

+ Jag är tvungen att träna minst en gång i veckan.

+ Pratar med folk jag inte gör annars.

- MINUS med idrott B:

- Alla är vältränade och vill ibland för mycket.

- En del har en tendens att tro att de äger hela matchen och låter bli att passa tjejer etc.

- Känns som att folk tror att jag pratar med dem för att mina "vanliga" vänner inte är där.

Efter lektionen tog jag mig till gymmet för lite kondition och styrka. För det första var alla löpband och de där andra när man sprattlar med armarna upptagna så jag började trampa på en sån där som man trampar som en tok på (namn på armsprattel o tramp??). När ett löpband äntligen blir ledigt hinner en fet (förlåt) tjej som är på en "armsprattel" ta det medan jag går och torkar av min "tramp" så jag får ta hennes "armsprattel" som hon inte torkat av.

  Hon hade även varit på den i 50 minuter och om det är lång kö vilket det var, får man köra max 15!! Men tillslut får jag min konditionsträning även om jag inte fick springa som jag ville.

  Väl uppe bland maskinerna är det en tjej som sitter på situpssaken i en halvtimme, körde igenom alla maskiner jag inte brukar i väntan på att få träna magen, men nej hon gick inte därifrån och när hon väl gjorde det så kom ett par och satt och fnissa på den minst lika länge. Jahapp, tänkte jag gör väl situps när jag kommer hem, största skämtet på länge, min mage ska visst inte få någon träning idag.