Moi

Den fartfyllda helgen i Uppsala har varken gjort mig till en ny utvilad människa eller klokare. Men jag har fått perspektiv på livet mellan Kalmar och Uppsala och även om hösten i Uppsala är något av det vackraste med dess blå himmel och orangea lönnar så saknar jag Kalmar med dess ro och det är något som känns att där har blomman precis bara börjat gro och här i Uppsala är den övervissnad. Allt har sin plats sina roller och blomman kan inte blomma mer än vad den redan har gjort, de fallna kronbladen finns och gnager överallt.

Jag har haft väldigt kul i helgen och det finns ingen annanstans än i Uppsala som jag har så många kära, men jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna stanna och slå rot här. Tiden får visa, men vi lever i nuet tills baterierna tar slut.