Moi

Fikan med Lisa och Becca inleddes med att jag rev av en hel kvittorulle (klantvarning) och Lisa (som jag inte träffar så ofta) brister ut "åh du är dig lik". Det är något mellan mig och Lisa, att vi känt varandra så länge att sånt där märks, eller så är jag ovanligt klantig när jag är med Lisa, tror nästan det. Gamla mönster som omedvetet kommer fram när man ses. Tror ni man har ett visst beteende med olika människor? (Jag menar inte att jag inte är klantig annars heller.)


Lyssnar på pengabrorsan i väntan på den sega pojken

På en sekund genom din blick jag frös
så kändes gammalt tjat bara så meningslöst
Så varför ligga här själv varje natt
när du kan ta på mig som ingen annan kan

Har du hört
Dom tror vi klarar några dar
Att vi kanske kan ha
Några få veckor kvar
Men hur skulle dom förstå
Dom vet ingenting om oss