Moi

Förut nojade man sig för att man inte visste vad man skulle göra under helgen eller om man skulle köpa ett grönt eller blått linne. Det var dåtidens "vardagsdilemman".
Nu i veckodagarna velar man mellan saker som kan vara livsavgörande, avgörande för vad man ska syssla med större delar av den återstående tiden av ens liv. Visst finns dem tidigare nämnda dilemmana också kvar men det är inte så viktigt om det inte är fest på helgen eller om man köper ett linne för lite eller ett för mycket.

Förtillfället är problemen på en högre nivå. Ska man släppa taget om allt och bara chansa, eller ska man gå den trygga tråkiga vägen som leder till en stabil inkomstkälla? Ska man göra något som man brinner för eller ska jman vara förnuftig och välja efter marknaden? När det ändå kommer till kritan är dessa problem också en skvätt i havet om man inte får vara med dem man älskar och leva i nuet och se allt som man har och allt man kan åstadkomma utan att tänka konsekvent.

 Vågar man redan ge all sin kärlek och tro till en person när man bara är nitton? Är det värt att öppna sig helt eller blir konsekvenserna för stora. Det har man ingen aning om men man måste våga chansa och ändå vara rädd om sig själv. 
Även om det i nuläget bara handlar om jobb, ansvar och väntan så är det precis det som betyder mest nu och det finns ljusglimtar där man minst anar det. Allt går men man kan inte göra allt samtidigt, fokus är oftast bra, tror jag.