Moi

När jag var max en meter ifrån att bli påkörd av en bil igår blev det lite för mycket för mig och jag var nära att brista ut i tårar i min ensamhet på min cykelväg till jobbet. Men jag överlevde tackolov och här sitter jag nu trött som aldrig förr efter att ha spenderat dygnet runt på Coop hela helgen.

När man blickar bakåt och tänker på den här tidpunkten för ett år sedan är allting annorlunda.
Då: Nyss fyllt myndig 18 med egen lägenhet i centrum och krogen var spännande och oftast ett roligt alternativ t.o.m. på onsdagarna. Skolan gick galant och man träffade sköna människor varje dag! På något vis gick ekonomin ihop sig varje månad trots inget jobb.

Nu: Jobbar ihjäl sig varannan helg och på vardagskvällarna orkar inte gå ut på lill-lördan (dock stort plus nationer). Tjänar fett med cash (till skillnad från förr) men känner mig fattigare, snålare än någonsin. Läser en kurs på universitetet och klarar inte av det för fem öre.

Kanske kanske sammanfattningen att jag saknar skolan lite, med regelbundna tider och rutiner, jag är nog lite utav en rutinmänniska ändå. Sen fick man gratis lunch liksom, kan man hitta något schysstare? Lägga pengar på mat är inte så kul alltid.

Men jag är inte bitter! Känns som att man kommer ha mer ork till roligare saker om ett tag, måste bara börja klara av vardagen lite bättre.

Bapooep börjar för tusan undra vilka det är som gluttar här på sidan man har ju noll komma noll koll har jag märkt. Om du känner dig manad så kan du ju säga att du brukar läsa. Funderar på att skaffa en lösenordsskyddad blogg bara för att skriva ner allt man tänker vore bra för min egen skull. Men om ni inte vill att denna ska bli det får ni genom att berätta att ni läser protestera mot det!
Tack o ajÖ! (varför hinner jag aldrig dricka upp mitt te innan det är iskallt?)