Moi

Mitt liv är verkligen som en bergochdalbana (även om det kanske inte märks så mycket på ytan), ena stunden är allting utmärkt och jag vill påstå att jag älskar mitt liv och å andra sidan kan det lika snabbt rasa för att kännas helt meningslöst. Humörsvängningar, ja det är väl vad det kallas i vardagsspråk. Men det är mer än bara ett ord för min del just nu. Det måste ha och göra med att allting är ovisst med framtiden och ja det finns ingen trygghet alls att luta sig tillbaka på. Skolan har nog på ett sätt varit en trygghet i sig för mig och nu när den försvinner så kommer även andra problem fram så mycket tydligare när den fronten inte är trygg längre. Men ibland känns det som att man kan klara av vad som helst och att förutsättningarna för det finns med mig hand i hand, hoppet är starkt hos mig har jag förstått. Men nu har det stundtals börjat kännas som att allt jag gör är bara dumt och kommer inte leda mig vidare i livet. Fan. Jag kanske behöver ett nytt häftigt mål att sträva efter trots allt.