Moi

Vrider och vänder mig utan en enda blund. Det kan inte vara resfeber två nätter innan? Brukar bara ha svårt att sova natten innan det verkligen gäller.

Mellan vakenhet och sömn minns man vad man drömmer och ett avslutat kapitel i mitt liv gör sig påmind om att det verkligen vill vara avslutat och ogjort. Det känns äkta och obehagligt och jag vill inget annat än att ta tillbaka det och få dig ur min värld hur det än skulle gå till. Men i en dröm är det inte på riktigt. Kanske bara ett substitut för ett dåligt och fegt avslut? hämnd.
Jag inser hur mycket mitt nya du (som du inte ens förtjänar att bli jämförd med) verkligen är någonting jag inte kan leva utan och att tanken på att förlora honom för att du är sjuk i huvudet skrämmer mig som fan.  Även fast jag tack o lov inte hört från dig på år så tog det lång tid för dig att förstå. Men ja jag var för mesig också, jävla skit aldrig igen.