konsert på mitt kollegieblock
maalin jag saknar dig o dina små teckningar! och små ord. och små tankar. och små nynnade musiksnuttar. och lilla rum där vi skrattade så mycket. nej, inte så att allt verkligen var litet på riktigt bara det att det är ett så gulligt ord att använda. lite smått informellt är jag back in town och känner mig på något mystiskt vis mindre ensam här än ute på ön med tusen vänner och en gratis kramkompis. gratis är förövrigt också ett sådant där ord som kanske inte alltid passar in men som kan kännas lite sådär positivt ibland. kanske är det att jag är nära er igen som ensamheten krymper? eller så är det att jag är sjuk igen. 4e sjukdomen för denna sommar yeppyepp så det vore inte konstigt om friskhet=ensamhet. funderar på att börja blogga. jamenar jag idolar ju dig om inte annat. vad tycker du? puss
