Moi

c'est la vie

jag är varken hjälten eller boven jag är bara lite lost

Nu när solen har varit framme i några dagar trodde jag att jag kunde glömma alla krav och plikter för en liten stund (eller snarare jag glömde faktiskt bort dem för en stund). Men tillslut började det ploppa upp små moln på himmelen och i min värld i solskenet. Allvaret, molnen, finns fortfarande kvar och påminner mig mer än gärna att jag är körd om jag inte får ett jobb till i sommar eller ännu värre inte ens till i höst. Ett tag kändes det som att allting skulle ordna sig bara man klarade av skolan, men ångesten är ingenting som kommer att försvinna bara skolan tar slut. Jag måste helt enkelt fortsätta kämpa för att mina moln ska klarnas upp för att släppa in solen.


det är som jag burit en förbannelse
ibland med ryggen rak
ibland med både hopp och tro
men det är ändå samma sak

Det kanske inte alltid är solsken, men alla moln är inte heller grå :D