att andas
Ibland känns det som att luften gör allt för att inte komma in i mina lungor. Blodkärlen säger nej låt bli du kan lika gärna sluta andas vi vill ändå inte ha det där äckliga gamla syret. Det känns som att man kvävs inifrån och att när man fortsätter andas får man panik, men samtidigt får jag panik om jag inte andas. Man vet inte vilken väg man ska ta. Jag vet att jag måste andas för att komma någon vart så jag vinner över den jävla kvävningen till slut.
Fria vägar ut- Lars Winnerbäck
Exakt en sån låt som man vet väcker en massa gamla minnen och bryter upp en ändå lyssnar man om och om igen på den.
Jag har nog lärt mig att gå hem
På alla sätt, från alla ställen
ensam bortåt vägen
Jag har en trogen gammal vän
som väntar mig om kvällen
som ställer upp i alla lägen
Som en apa på min rygg
som ett spöke i min hjärna
som jag aldrig riktigt kommer undan
Du har så underbara ord
Du kan le så att jag smälter
Du kan ge så jag tar åt mig
Jag skulle gärna ha ditt mod
Jag skulle gärna ha din kärlek
men jag vänder här, förlåt mig
Och om du saknar mig ibland
kan du släcka alla lampor
för jag finns nånstans i mörkret
Men nu ringer telefonen
Det är dags för mig att gå
Det är nån som vill att jag ska komma hem
Det är min gamla vän, demonen
i sin tysta, mörka vrå
Hej då! Vi kanske ses nån gång igen
Du kan väl ringa mig ibland
Jag pratar gärna sönder
alla torra, gråa nätter
Jag är så rädd att komma fram
nån annanstans, jag samlar
på tur och retur-biljetter
Jag vill ha fria vägar ut
Jag vill ha kakan som jag äter
kvar på bordet hela långa livet
Jag vet att jag har fel
Jag vet att du har sett hur jag
går ensam genom livet
