Moi

Ta min hand eller låt bara bli
Mindre kan ingen göra, mera kan ingen göra
Se mig se mig eller låt bara bli
Mindre kan ingen göra, mera kan ingen göra
Överallt

Visst har ni färgat era ögon ändrat läpparna med kniv
Hur kan du va så skuren skalad och ändå va vid liv

Ta min hand eller låt bara bli
Mindre kan ingen göra, mera kan ingen göra
Se mig se mig eller låt bara bli
Mindre kan ingen göra, mera kan ingen göra

Det är knarka Kent och tanka ner Thåström låtar som gäller för jag har bokat biljetter på impuls till deras spelning på Zinkensdamms ip på lördag. Har även tvingat med mig pojken min och jag anar väl att han inte direkt avgudar Kent. Men jag tänkte mig sol och picknick innan på lördag också, ja han har faktiskt ingenting att säga till om märker jag. Tänkte att han kan bjuda på jordgubbar och vin också. Nej nu driver jag, han är ingen toffel och jag är ingen som styr folk, men en tripp till Stockholm är ju aldrig fel, inte två stycken samma vecka heller som det blir nu då!

OKEJ OKEJ. Jag har lovat både bilder från Paris och ett positivt inlägg. Men, men jag brukar faktiskt hålla det jag lovar när det gäller viktigare saker t.ex. när jag var full på midsommar lovade jag att jag skulle bjuda på middag medan jag var ensam hemma och nu är det uppfyllt. Det jag vill få fram är att det kanske inte kommer nå bilder eller positiva tankar än men jag brukar förövrigt hålla det jag lovar.

Var längesen jag hade ont i magen och nu när det är av mätthet får jag faktiskt skylla mig själv. Hade ju som sagt en liten middag och det var väldigt trevligt. Mycket skönt att det inte var alkoholintag samtidigt, inget emot det heller men allt blir mycket mer ordningsamt inte minst för mig som ska ta hand om disken efter och jag kan ha minst lika kul om inte roligare ändå vilket är kalas bra. För många dricker faktiskt, även om det är löjligt, för att det ska bli roligare även jag tror att det funkar så ibland. Nu menar jag inte att jag kommer sluta dricka jaja men ni förstår. Vad tramsigt det blev nu då.

Imorgon är första dagen på länge som jag inte har något att göra vilket känns skönt, ska försöka träna och vila. Har varit täppt i näsan i ungefär två veckor och jag orkar inte ha det som anledning att inte träna. Hellre att en sjukdom bryter ut så att den går över någon gång. Fast jag får inte bli sjuk till på måndag. Fan nu blev det krångligt, men en promenad kan jag nog ta ändå.

 
mysa me maja ba <3 kunde vart muntrare men mitt hjärta skuttar där inne

Självfallet är jag på dåligt humör och måste få ut lite skit ur skallen när jag väl skriver. Men nu har det bara gått nio dagar sen pappa lagade punkteringen på min cykel och nu fick jag precis släpa hem den från stan för att jag hade punka igen. Cykeln är en av de få saker som jag inte klarar mig utan, mår dåligt när jag inte kan ta mig överallt med min cykel. Plus att jag behöver den när jag börjar jobba på måndag.

Andra negativa att få ut ur huvudet: det känns som att det kryper fästingar över hela kroppen sjukt obehagligt. Plus att vi såg en massa fästingar häromdan, därav känslan antar jag.

Såg en liten gubbe som letade PET-flaskor på vägen hem från stan med cykeln och jag fick nästan tårar i ögonen, det borde inte få finnas folk som går ut i natten för att leta burkar och flaskor. Plus att jag hade 3-kronors pantflaskor i min väska som jag inte vågade ge honom.

Min bror har varit ensam hemma i fyra dagar vilket gör att köket luktar apa. Plus att jag ska ha middag för lite vänner imorgon vilket innebär att jag ska röja undan hans skit.

Nej fy, imorgon ska jag skriva ett jättepositivt inlägg om bland annat min mysiga dag med Anna och vår tälttripp häromdagen, allt detta jag skrev idag är ju bara trams.

Jag hatar det här teckensnittet kan någon hjälpa mig att byta det, tack?
Dagen har bestått av att besöka Uppsalas stadskärna för shopping inför Paris. Fick med mig duschkräm, hårsnoddar, solkräm, strumpor, linsvätska, bara tråkiga saker, 400 spänn upp i rök! Men dagen lystes upp av att träffa Anna Malin och prata lite vid ån med minimorötter och vatten. Vägen hem bestod av en stekhet promenad men min cykel är ju nu mera punkterad av min jädra bror, alltid något som inte funkar när han varit i närheten. Men min söta pappa har lovat att laga punkteringen när jag är i Paris. Stackarn får skit för det andra gör. Fick även en bok om Paris av farsgubben, ibland är han för snäll.

Hoppas gossen har det bra på festivalen och inte drunknar i lera eller kläms ihjäl under en konsert. Han är inte riktigt lika bra som mig på att skicka ”fyllesms” under festivaler. Känns inte som vi kommer hinna ses imorgon, han har åkt bil hela dagen och jag ska åka sju på morgonen dagen efter är liksom uppgjort att inte bli av. Plus att de kanske inte ens ska förbi Uppsala. Har nog aldrig någonsin träffat honom mer än tre dagar i sträck efter ett helt år tillsammans. Lite galet, undrar om vi skulle orka med varandra under längre perioder. Men det tvivlar jag inte ett skvatt på. Fast lite tokigt ändå det där om man tänker efter. En till tokig sak är att nu har hela min släkt träffat hans syster och föräldrar men släkten har inte träffat Erik!

Kvällen är lugn, jag kan inte fastna vid teven och Internet är så jävla segt så det blir mest stirra på skärmen och byta låt hela tiden. Dessa tillfällen man skulle passa på att vara lite kreativ och teckna eller läsa en bok eller ut och springa men jag orkar aldrig lyfta på mitt feta arsle. Men jag blir å andra sidan bäst på låttexter.

Morgondagen kommer nog bestå av att leta efter de perfekta hörlurarna till min iPod och köpa presenter till familjen i Paris och självfallet packa! Förhoppningsvis pussa den jag gillar bäst, men chanserna verkar vara rätt små för just det!

spend the summer with me

Över, slut, förbi, finito. Men vilken lyckans dag!! Den går faktiskt inte att beskriva i ord, bokstäverna räcker inte till den här gången. Fast det går att nämna en del men det kan aldrig bli tillräckligt för att förstå helt.

Inte någon gång till kommer jag ta min cykel för att parkera den på gruset, inte i cykelstället för att vinna tid till lektionen. Men det är långtifrån skolan man kommer sakna. Igår försvann det folk man träffat och möjligen aldrig med kommer återse för hela livet, läskig känsla och tanke. Å andra sidan är det som sagt nu livet börjar på riktigt och jag är riktigt taggad vilket inleddes på livets bästa flak någonsin. Stämningen var på topp, svett rann och champagnen var över hela klänningen och tiden bara rann iväg.

Mottagningen var rörande. Fick alltför mycket fina saker och de hade till och med gjort sånghäfte och egna låtar till mig. Maten var underbar och jag hade svårt att slita mig innan det blev röj med vänner.

Nu är peppen Paris och imorgon ska jag nog ner på stan och fixa lite små saker inför trippen. Tanken är att resan ska få mig pepp på det franska språket igen. Har tappat alldeles för mycket.
 

Nu är dagen som jag alltid fått lite tårar i ögonen när jag tänkt på den (äntligen?) här..

Sitter här i mina sprillans kritvita underkläder och undrar varför jag gick upp så fasligt tidigt. Allt var ju redan planerat in i minsta detalj. Tror aldrig att jag varit så pass förberedd men ändå helt totalt lost inför en dag. Har laddat upp med skavsårsplåster, endagslinser, ja bara nya kläder, nagellack osv osv. Det ända som fattas är ordentlig sömn, men den får man väl ta igen vid ett senare tillfälle! Och igår fick jag ett sånt därt plastigt engångsförkläde till min klänning av pappa, haha stackarn har tänkt på allt. Hoppas han har en skylt också! Hursomhelst det är lite som ett barn på julafton varning hos mig idag men det kan jag faktiskt vara värd!!

Dock en katastrof om Sofia inte kommer vara med! Studenten kommer inte bli samma sak utan dig! Men vi får fira med dig en annan dag om fallet så måste vara!

Jag drar alltid ner nya vattenglas, tar ett nytt, dricker en klunk ställer ifrån mig glaset och går därifrån medan jag fortfarande är törstig. Glömmer bort glaset så jag tar ett nytt som jag gör samma sak med. Okej, det kanske är en anledning till att vi har mycket disk rätt ofta.

Just nu är det som om det är en slags spänning över hela ens värld innan studenten. En bubbla som bara går att vänta på att spricka. Den fylls med planering, matlagning och förväntningar samtidigt som en stor nervositet och ångest genomsyrar hela stämningen. Det känns som att det är alldeles för mycket strålkastare på att man bara ska ta studenten. Hur ska det kunna bli ens livs häftigaste dag om allting redan är planerat i minsta detalj. Tror snarare att den blir jävligt bra men kanske inte den häftigaste, för den är alldeles för välplanerad men oj det är klart att det kommer vara STORT!

Nu ska jag plocka undan lite i rummet för imorgon blir det panikshoppa tjaffs på stan och baka två matpajer till alla gäster! Långt ifrån all mat det ryktas om att moster och lillemor håller på att fixa. De som fixar steken som man brukar säga! Lite ära åt dem här på bloggen är de välförtjänta!